"Obi-dobi-dobi-dobi-dolyckan"

En liten olycka händer så fort

Och vad hjälper det att far hade grönt ljus när den korsande bilen ändå körde?

Rätt vad det är inser vi alla tre att Ole-dolyckan bara är sekunder bort

Mor försöker med utrop förmå den andra bilen att stanna

Det hjälper föga, så just innan vi smäller ihop blundar både jag och hon

Sekunden senare står vi två bilar i korsningen nedanför lasarettet

Inte en enda krockkudde löste ut, varken i vår bil eller Hennes,

så kanske var inte smällen så stor som vi själva tyckte...?

Mor fick en sträckning i nacken,

och den andra chauffören kände av en axel

men förutom det så blev egentligen bara plåtskador den bestående effekten

Förhöjda adrenalinnivåer, mammas bortflugna glasögon

och en avbruten golv-shoppar dag är ju alla övergående effekter

Och dessutom

- när man får vara med om att bilen man sitter i kör front in i sidan på en annan

och allting går så riktigt, riktigt bra

då tar jag bara med mig historien i bagaget

och skrattar så mycket jag kan - för det får man väl?

Bilar går köpa nya, Lövångersrevyns skådespelare fick fler historier

att fylla ut lördagens föreställning med,

och jag slapp sitta bakom ratten vid min första

(och sista?) "ordentligare" krock! Värre kan det vara!

(Ang. de bortflugna glasögonen så återfanns de efter långt letande under förarsätet;

en flygtur som nog gick från mammas näsa i passagerarsätet, bak i baksätet

och sedan ner på golvet under föraren där de följde med golvmattan

nästan fram till pappas fötter - lustiga krafter egentligen när det tar tvärstopp!)