Efter att ha burit min nya,
mycket tyngre,
kamera varje dag i Helsingfors har jag fortfarande
duktigt ont i axelhöjd
- jag kan inte förstå att det inte syns någonting,
det känns ju som att jag är alldeles blålila i huden!
Jag orkade helt enkelt inte ta med mig
min kanon-canon-väninna,
utan lånade istället mors kompaktkamera till Ullbergsträsk
Kvaliteten blir som den blir,
men i denna storlek syns det inte alltför mycket,
och att helt låta bli att fota?
Nej, det är helt omöjligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar